Ni vet. Känslan.

Jag sitter här i min fula soffa. Mina gamla slitna ben på soffbordet och datorn i knät. Katten tittar ut genom fönstret och undrar vad det är som låter så förbannat efter att alla fina färger har öppnats på himlen.

Nu har det gått ett helt år. Sen förra året. Logik ni vet. Och favorittiden detta året måste varit sommaren. Jag tror alltid det kommer vara sommaren förvisso. Men det var härligt väder, syrrans dotter var här, min bästis var här, nattbad och t.om lite förälskelse. (även om det bara var en väldigt kort sådan)

Men jag har en känsla. Av 2011. Det kan liksom bli THE år.

Nu ska jag gå och lägga mig innan jag får för mig att det är okej om jag röker en nyårscigg.

Gott nytt år på er! Må ni få mer kärlek och finfin hälsa!

2010 har gjort sitt

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ehm. Bodde på hotell i Malmö?

Höll du några av dina nyårslöften?
Nyårslöften bryter man bara

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
En vän som var en vän men som inte längre är en vän, ja.

Dog någon som stod dig nära?
Ja.

Vilka länder besökte du?
Finland, en kort liten visit. Var nog inte ens utanför dörrarna dock.

Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011?
Maybe som looove.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Vet ej

Vad var din största framgång 2010?
Jag satte ner foten! Minsann!

Största misstaget?
Alltsååååå.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja! Hostan from hell! Fy fan.

Bästa köpet?
Vet ej

Vad spenderade du mest pengar på?
Säkerligen öl och kläder

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mina fantastiska vänner såklart!

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Måste nog ha lite betänketid på den tror jag.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Förmodligen lite ledsnare tror jag.

Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat

Vad önskar du att du gjort mindre?
Druckit öl.

Hur tillbringade du julen?
Nere i Skåne med syrran och hennes dotter.

Blev du kär i år?
Nope

Favoritprogram på TV?
CSI

Bästa boken du läste i år?
Raines dagbok, Varför mördar man sin dotter?, Anna Gevalda-böckerna. Ja, en hel del.

(måtte 2011 bli liiite roligare)

Slutrökt

Igår började jag sluta röka. Jag säger iaf att jag försöker. Så ingen förväntar sig att jag kommer lyckas. Vilket ingen gör ändå med tanke på alla gånger jag har försökt men misslyckats. Skit i det nu.

Det jobbiga är inte saknaden av nikotin. Det jobbiga är att sluta identifiera sig som rökare. Det har ju varit min identitet så länge och helt plötsligt är det inte det. Vad är jag nu?

Och såklart alla vanecigg. Det är ju helt sinnessjukt. Jag brukade alltid planera när jag skulle röka. Och igår gjorde jag det också och just när jag kom på att jag faktiskt inte ska röka så ville jag nästan ge upp. Men bara då också. Annars går det bra. Det är rätt imponerande. Jag är förvånad.

Och även om jag bara skulle klara en vecka så skulle det vara en jävligt bra vecka.

What to do?!

Jag har hamnat i ett vägskäl. Livsviktiga beslut ska fattas. Och jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga.

Den ena vägen ser ut såhär: Fortsätta jobba där jag är, skaffa större lägenhet och helt enkelt fortsätta jobba.

Den andra: Börja plugga. Bo kvar här i minst fyra år till.

Jag vill ju börja plugga. För sen skulle jag kunna utbilda mig till exakt det jag vill. Det jag har velat sen... sju år tillbaka.

Ja, jag vet inte jag. Vad tycker ni?

Övergivet

När jag klickar in på min egna blogg ekar det tomt. Med kommentarer alltså. Och jag känner mig övergiven. Lite som att stå i en fullt utsmyckad festlokal alldeles ensam. Det är tråkigt.

Jag klandrar egentligen ingen, mina inlägg har liksom tappat gnistan lite och det är inte så himla bra längre. Och när det inte känns som om någon går in här för att läsa blir det ännu tristare och då känns det som att jag likväl kan sluta blogga och börja skriva en dagbok istället.

För egentligen handlar ju mest hela bloggen om kommentarer. (sen kanske jag borde länka till den också. nånstans. men vet inte om jag riktigt vill det heller)

Så ni vet

7elva var inte öppet. Jag fick kallbrand. Dricker nu kaffe men hade allra helst velat doppa tårna i koppen. Än så länge ser det ut som tåget är tänkt att gå i tid men ingen idé att ta ut något i förskott.

Hej då.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Lite roligt sådär

Egentligen hade jag inte alls något roligt att säga. Vet inte ens om det räknas som tråkigt. Det är nog mest ingenting.
Snart är det dags att ge sig ut i kylan. Kollade anslutningarna fram till centralen och det visar sig att jag måste stå och vänta på en buss i 40 minuter. Jag hoppas sjuelva har öppet så jag kan dricka en kaffe och värma mig den stunden.

Jag vet inte om jag är på väg att vakna eller somna. Man kan ju inte säga att jag sovit mina timmar men jag sörjer dom inte heller. Jag skyller helt enkelt mig själv.

Det är julafton idag. Minns ni när man var liten och inte kunde somna dan innan för alla paket under julgranen som lockade? Jag minns att vi alltid fick öppna en julklapp på morgonen. Det var alltid kläder. Till firandet hos någon faster.

Vi firade alltid jul hos en faster tills min far dog. Sen var det mor som fick ta över hela firandet. Och det var hon tvungen att göra för en sida av familjen till. Stackare.

Men det gjorde inte så mycket att vi förlorade en familj. Det var alltid stelt och en massa människor man knappt kände för vi aldrig sågs mer än över jul. Det var liksom rätt skönt att kunna få vara sig själv en hel dag utan det spända över sig.

Och i år är det första året på 15 år som vi alla syskon firar jul ihop igen. Det är lite speciellt skulle man kunna säga. Så jag hoppas att jag kan komma fram och jag hoppas mina bröder och mor kan åka iväg.

15 år. Herregud.

Resfeber

Nervositet har satt sina spår. Varenda gång jag försökte somna kom tankarna om det där förbannade fina tåget som ska ta mig hem. Tänk om det blir inställt, tänk om det bara går en viss sträcka men inte längre.

Men först ska jag till Centralen. Också det är en viss osäkerhet. Sj. Sl. Tycker att man ska stanna hemma om det inte är nödvändigt. Jag hade väl inte åkt om det inte vore nödvändigt? Det är ju såklart inte på liv eller död men det här har varit bestämt ett tag så det är väl klart att man vill iväg.

Men det här ska nog gå vägen. Bara jag kommer fram.

Nu måste jag inta någon form av frukost.

God jul typ

För första året på ett par år ska jag som jag nämnt tidigare åka till Skåne för att fira jul med familjen. Jag ser framemot detta. Det ska bli så himla kul! Mindre kul är alla försenade och inställda tåg. Jag ber till en högre makt att det ska gå som jag vill imorgon.

Nu ska jag duscha och äta lite snabbt för sen måste jag sova. Klockan ringer 02.00. Hurrfuckingra.

Time to face the fear I fear.

Om en halvtimme ska jag vara hos tandläkaren. Jag försöker att inte tänka på det. Jag tänker på fylla och ligg. Jag tänker på sommarnätter och på julen. Jag tänker på det jag måste handla imorgon. Och kanske hinner jag handla lite innan jobbet?

Jag överväger att ringa och säga att jag blivit sjuk. Men då blir inga tänder bättre. Jag ska gå om tio minuter.

Måste jag inte bajsa lite?

Borstade tänderna för en halvtimme sen. Rökte en cigg. Kom på att det bästa kanske inte är att lukta rök det första man gör när man träffar sin tandläkare första gången. Borstade tänderna igen. Förbereder ett tal. Så att hon ska veta varför jag inte varit hos tandläkaren på fyra år. Och att anledningen till att jag var där då var för akut tandvärk. Det kanske jag inte behöver nämna. För innan dess besökte jag tandläkaren precis innan jag skulle fylla 20.

Klockan tickar. Om fem ninuter måste jag gå.

Jag sjunger med i "bjurö klubb". Laleh. Vill gråta. Vill inte dit. Känner mig orolig. Minns mina besök i yngre tonåren. När han körde ner spettet rakt ner i tanden och hur jävligt det ilade. Hur han inte brydde sig att jag hade ont. Hur jag riktigt höll tag i stolsarmen så att knogarna blev vita.

Fyra minuter. Måste ta på mig jackan. Och hämta ut pengar. 1000 kr ska hon ta av mig. För att plåga mig. Får inte gråta.

Okej. Det är dags nu. Fyllt på modet. Jag kan gå dit jag är inte rädd.

Farväl mina vänner!

Jag vet inte vad jag tycker om era skämt

Mina kollegor alltså. Dom har ju inte många sågspån innanför pannbenet. Jag har väl inte heller så himla många men tillräckligt för att kunna skämta så det blir roligt. (ja, jag har hybris när det kommer till min roliga sida)

Iaf, igår satt vi ett par stycken och disskuterade någon man som hade varit gift med två kvinnor och haft en älskarinna. Efter att ha skojat om det lite säger en kollega: Nej fy fan, tänk att ha två som kommer med kravlistor på vad man ska göra. Det räcker gott och väl med en".

Ursäkta, men jag är så jävla trött på kvinnoförnedrande skämt! Och jag sa det till honom. Det roliga är bara att vi har liksom ingen skämt-tröskel på jobbet. Allt kan skämtas om och alla kan skämtas om. Han tyckte inte att han förnedrade varenda kvinna och ingen annan i personalrummet sa något om det heller. (trots att vi var säkert fem kvinnor där)

Dom får gärna tycka det är okej själv tycker jag att det börjar bli dags att förnya skämten och skämta om något som faktiskt är roligt istället.

Det var den här

Varenda år hade vi en speciell julskiva som spelades hemma. År ut och år in. Från 1:a december till julafton. I stort sett. Mamma bakade och pysslade. Plockade fram alla sina hundra tomtar. Julbelysning skulle upp. Och det var den här låten som fick mig att tänka till och den här låten som fick mig att gråta. Alla har det inte lika bra.



Jag visste att Lasse satt själv i en lägenhet som inte var hans. Han hade fått låna den av hans vänner som var i Göteborg. Han söp som ett svin. Jag ville att han åtminstone skulle få äta lite. Så jag plockade ihop julmat och gick över. Och glädjen var obetalbar.

Och det kanske är därför som jag bryr mig mer om hemlösa än dom i fattiga länder. Eller bryr mig mer om är fel, det är ju självklart att man bryr sig men det finns dom som tar sig an det projektet själv vill jag hjälpa dom som bor här utan tak över huvudet.

Och ni som kan. Skänk en slant till dom hemlösa genom att smsa HEM till 72900 så skänker ni 50 kr.

Gah!

Nu har jag råkat vända till dygnet efter min jävlans tandvärk så jag har somnat under dan och varit vaken alldeles för länge. Igår jobbade jag förvisso och var hemma runt nio. Men jag somnade ungefär halv tio på soffan och vaknade upp elva. Sen var det tvärkört att somna. Var säkert vaken till tre innan jag tog mina täcken till sängen.

Telefonen låg under vardagsrumsbordet. På skivan under själva bordsskivan. Dubbel grej har jag. Ändå ringde det så mycket imorse att jag vaknade av vibrationerna i bordet. 4 missade samtal av min mor. Tänkte att nu måste det ändå hänt nånting allvarligt. Försökte ringa upp henne men hon pratade visst med någon annan. Så jag valde att lägga mig igen. Precis när jag burrat in mig i täcket ringde det igen. Då var det min bror. Klockan var fyra minuter i tio. Han var tvungen att berätta att det kanske inte blir någon skåne-resan för vädret.

Kunde inte det vänta? Jag har jobbat kväll i över två år. Dom vet det. Bägge två. Ändå. Ändå. Var dom bara tvungna. För det var givetvis det mamma ville berätta också.

Men då vet jag. Och det lät nog roligt när jag berätta för mamma att jag tror att min bror bara vill ha lite drama genom att hela tiden ha något på tapeten som kan göra resan omöjlig. Förra gången var det nämligen däcken som krånglade. Nu vet ju inte jag hur det är att köra när det snöar men va fan, man behöver ju inte köra i tillåten hastighet. Utan lite långsammare alltså.

Jag skulle ju kunna stänga av telefonen men jag vill ändå att det ska gå att få tag på mig med tanke på att morsans sjukdom har blivit värre och man vet aldrig när det går åt pipsvängen. Och det med hennes fd karl har gjort hela hennes tillvaro rätt jobbig och jag vill kunna finnas där för henne.

Så nu har jag fått gnälla av mig. Tack bloggen.

Fat booth

Var nyss inne på en blogg och läste om fat booth. Har också en kollega som lekt med den appen. Det är alltså en app på ajpåne som gör att personen på bilden blir tjock och får typ tre hundra dubbelhakor.

Kan förstå att det är ett roligt program. För dom som är smala och fina. Som kan skratta åt sig själva och sen tänka "guuuud så skönt att jag inte ser sån ut".

Men jag tycker att det är lite elakt. För dom som faktiskt ser ut så. Bli hånade på det sättet. Usch.

Slutklämmen

När jag går igenom händelsen i mitt huvud känns det liksom surrealistiskt på något vis. Liksom som en historia som är just..historia och inget som har hänt.

Först den här tandvärken, som jag aldrig har varit med om nånsin förr och hoppas slippa i framtiden, sen pratar jag med dom sjukt upplysta på vårdguiden som då berättar att jamen se här, här finns ett bra ställe du kan gå till som ska vara öppet (för det var det jag bad om när jag ringde. annars hade jag ju liksom likaväl kunnat vänta)

När tunnelbanan äntligen kom kände jag mig så himla dåsig. Inte konstigt, hade liksom inte sovit på ett par timmar, men jag tänkte att hade jag kommit så långt skulle jag fan ta mig ända fram. Klev av vid Slussen och skulle vidare mot en buss som skulle gå nånstans från jag vet inte vart. Eller nu vet jag. Frågade snubben i spärren han sa att jag skulle gå åt höger. Jag gick höger så långt det gick men tyckte det verkade konstigt så jag ringde SL-upplysning och bad om vägledning. Han räddade mig i sista sekund för precis när jag kom fram till rätt busshållsplats kom bussen.

Resan till Polhemsgatan tog inte lång tid. Överlycklig steg jag ut på en helt öde väg. Tittade åt höger, tittade åt vänster. Undrade vilken jädrans väg jag skulle gå. Tidpunkten vid detta kan ha varit drygt 05.20. Kolsvart och lite läskigt. Men jag hittade vägen jag skulle hålla mig till iaf. 20 minuter senare kom jag fram. Det var nästan så jag studsade fram av glädje. Tänkte att gud så skönt att få lite sympatier och någon som tycker lite synd om mig. (det är inte så himla många vakna vid den tiden även om jag tackar syster för sällskap en stund)

Ringde på lilla klockan. Det var oroväckande mörkt och oroväckande tyst. Väntade en stund och ringde igen. Då ser jag en lampa tändas och tänkte att det var väl märkligt att dom inte har belysningen igång hela natten. Ut ur mörkret träder en städare fram. "tyvärr vi öppnar inte förran 8".

VAD HÄNDE MED DEN NATTÖPPNA AKUTMOTTAGNINGEN?

Så. Vad skulle jag göra? Tvinga honom att kolla i min mun för att se vad som skulle åtgärdas? Han kan väl inte trolla direkt. Dessutom var han städare. Tyvärr. Annars hade jag nog tvingat honom.

Nu är jag hemma. Man skulle kunna säga att jag tog en liten nöjestripp ner till stan och tillbaka. Vem brukar inte göra det mitt i natten bara sådär liksom?

överlever

Jaha så nu sitter jag här och väntar på tunnelbanan som ska ta mig till tandläkarakuten. Måste helt enkelt. Däremot gör det inte lika ont längre, men det ömmar och jag åker hellre dit och får det att gå över än att åka hem och ha halvont. Hatar det här. Fan.

Published with Blogger-droid v1.6.5

helvetes jävla hora

skulle precis somna då det kändes som jag fick en käftsmäll. men det ska jag tala om för er att det hade varit underbart att fått. istället isar halva tandraden och har gjort så en kvart nu. jag vet inte vart jag ska ta vägen! det gör så ont. så ont att jag nästan kräks. och inga pengar har jag heller så någon tandläkare kan jag inte besöka imorgon. om jag nu inte tar livet av mig. (det gör jag nog inte men det känns så)

Status 2010

Strålande skulle jag vilja säga. Med tanke på att var och varannan uppdatering är jävligt deprimerande så syntes det knappt av alls. Väldigt sällan faktiskt. Me like!

----

Och så var det ju jävligt kul att det knappt syns vad det står. Kul. (jag är inte ett dugg deprimerad!)

Paranoian from hell

Grejen är. Jag är så vansinnigt paranoid. Vissa perioder. Och det är inte alls kul. Jag får för mig massa grejer och blir helt sjuk av oro. Som nyss. Då trodde jag att en källa (personen som berättade om dom som snackat skit om mig) var sur på mig för att jag konfronterat dom. Var tvungen att fråga. Och varför jag var tvungen att fråga var för att jag fick ett märkligt svar på det första smset jag hade skickat som inte hade något med det att göra alls.

Och igår när jag skulle hem var jag tvungen att gå runt en väg för att komma till mig skjuts. En plogbil var ute och skottade och jag såg hur snabbt han backade och sen började köra framåt. Jag fick för mig att han skulle köra över mig. Jag sprang. Och det låter skoj. Man skrattar åt det. Men när man sen begrundar detta är det inte ett dugg kul. Riktigt jävla jobbigt faktiskt.

Så man får nog ha överseende med mig om man ska vara min vän. Att det händer.

Mjau mjau MJAU

He's back. Guess who's back back again Schulman back tell a friend!

Jag är så himla glad! Äntligen! Som jag väntat! Och äntligen någon som verkligen kan blogga! HÄR!

Putläppen och James Bond

Igår på tåget hade vi en resenär som putade något så fruktansvärt med läpparna så jag kände mig provocerad att puta tillbaka. Hoppas inte hon märkte att jag gjorde det med flit. Stackars flicka.

En annan på samma tåg ville åka till Ösby. Innan jag visste det och frågade sa hon: Jag vill till Ösby. Djursholms Ösby. (Ni vet. My name is Bond. James Bond) 

Det kanske inte är lika kul om man inte var med.

Brev till SJ

Jag har stor förståelse för era problem. Sämre vagnar än nånsin, färre medarbetare än nånsin osv. Ställ gärna in avgångar, var gärna försenade men snälla snälla, på julafton avgång 6.21 mot malmö kan väl gå precis enligt tidtabell? Jag tänker på alla (jag) som ska träffa sina nära och kära. Snälla. Tack på förhand.

Sådär

Pratade nyss med mor min. Det är jobbigt att veta att hon har det jobbigt. Vill underlätta på något vis men det är svårt när det finns inget att göra. Önskar jag bodde närmre så hon hade kunnat komma hem till mig ett tag. Men nu är det bara lite mer än en vecka tills hon och mina bröder kommer till skåne och är där en natt i varje fall. Och jag håller tummarna att han fort som fan får tag på en lägenhet. (och sedan blir bankrutt och inte får några pengar från a-kassan så att han blir hemlös)

Själv tvättar jag nu. Det är sjukt kul. Vaknade upp inatt och trodde det var dags att börja och kollade på klockan så var hon halv tre bara. Då kände jag mig åtminstone lite mer pigg än jag är nu.

Annars vet jag inte vad jag mer ska blogga om. Den mesta tiden går åt att tänka på mamma. Lider så fruktansvärt mycket med henne. Det hade varit en sak om hennes gubbe hade suttit där och flirtat med bruttan men gjort det diskret så ingen såg. Fast då är väl risken att det aldrig kommit upp till ytan och att han hade bott kvar där för inga pengar alls. Urk vilken hemsk tanke.


Nu ska jag sluta älta detta och återgå till mitt tvättande. Och städande. Om jag blir lite piggare vill säga.

Dagens vansinne

Folk upprör mig. Folk som i mammas sambo. Dom har nu bestämt att gå isär. JIPPIE. Men, och ett fett stort men, så slutar ju inte idiotin. Han bor fortfarande kvar, han borde ha lite respekt men icke. Han fortsätter att flirta öppet och hejvilt med den där bruttan. (grejen är att mamma och han hade först bestämt att vara särbo) Mamma surnar till och mailar bruttan. Sen tar jag över. För jag blir förbannad. Jag mailar via mammas konto och låtsas alltså vara hon. Hon skriver att dom älskar varandra. Tydligen. Jag hade innan dess skickat ett mail till mammas sambo och skrivit ett väldigt lugnt och normalt brev där kontentan var att han har varit fruktansvärt respektlös och jag hoppas att han åtminstone kunde be om ursäkt till henne. (mamma alltså)

Sen efter mailkonversationen vart jag rasande och skrev "måtte du brinna i helvetet" till honom. Omoget, javisst. Nödvändigt, japp. Nu är det nog säkrast att snart gå och lägga sig innan det börjar brinna i huvudet på mig.

(och nu har dom gjort slut. tack och lov. mamma och hennes sambo alltså)

Det blir inte bättre än så här (en annan rädsla)

Dagarna går. Försvinner. Jag blir äldre. Fegare. Rädd för att vara impulsiv. Men mer rädd är jag för rutiner. För en vardag. Och jag skrämmer skiten ur mig själv genom att tänka på att det kan hända att jag stannar kvar på jobbet tills jag går i pension. Att inte få utvecklas mer. Att inte lära mig mer.

Ibland är jag nöjd med min position i livet. Ibland ler jag igenom mig ett helt pass. Men allra mest vill jag bara leva. Inte så att jag vill leva på bidrag hela mitt liv, det vill jag absolut inte göra. Men jag vill luffa runt. Se världen. Utan att vara beroende av pengar. Jag hatar pengar även om det också gör min materiella lycka. Som egentligen inte betyder något alls.

Men nångång måste man visst bli vuxen också. Hur tråkigt som helst.

Skulle behöva en till ledig dag

Men förmodligen hade den gått åt till att ligga i soffan precis som igår. Det funkar inte att dricka längre. Blir helt förstörd.

Nej, nu blir det lugnt ett tag framöver. Dessutom är jag i stort sett pank. Och snart är det jul igen. Och idag firas lucia. Det märks på fejjan. Alla önskar en glad lucia. Men snälla? Töntigt tycker jag.

Nu är det dags för den här slöa människan att klä på sig och gå till affären och hämta böcker och köpa färdigmat till jobbet. Några matlådor blev inte gjorda igår.

I gotta feeling

Eller nja. Men iaf, lördag. Jag ska jobba extra till halv sju ungefär ikväll. Rätt okej. Sen blir det lite mat, sprit och Så mycket bättre. Efter det drar vi ut.

Känner mig positiv idag. Igår var en bajsdag men idag. Idag blir det finfint. Om någon vill tipsa om bra musik som man blir glad av så kör bara kör!

Och.

Och löjligast måste vara att det fortfarande ältas en grej som hände på nyår. En snefylla. Vet ingen vän som inte skulle kunna förlåta det dan efter. Men nej då, här ältar vi ett år efter. Humor. 

Och sen kallas jag patetisk, när jag ifrågasätter varför man lägger till detaljer som inte stämmer men det vrids ändå och vänds på till leda.

Och en annan person är ju helt galen. Alla är galna. Förutom jag då såklart. Sa jag att jag är full med självinsikt? Självklart har jag en del i det också. Absolut. Men nånstans måste ju folk veta sina begränsningar innan dom börjar kasta sten?

Äh. Det är ändå personer som inte känner mig, vill känna mig, förtjänar att känna mig. Sådeså.

hejsan alla cp-barn

Man blir ju jätteglad när man kommer till jobbet och får veta att en person går och säger till en massa andra personer (kollegor) att jag låg med hennes ex när dom var ihop. Och det inte är sant. JÄVLA FITTSUBBSIDIOTER.

Dagens tips.

Om man sitter och har tråkigt kan man gå in på google translate, skriva in vad tusan som helst, översätt till vilket språk som helt och sen trycka på lyssna. Det är så roligt så man dör. Eller så kan man kolla klipp på youtube med Svullo om inte mitt tips är så kul. (kan hända det bara är jag som tycker det är kul)

Om man bara...

Om man bara kunde få sova en stund till
Om man bara kunde ha lite mer än en timme på sig innan man måste åka
Om man bara kunde få en kopp kaffe till

Gah. Denna trötthet. Men imorgon ska jag bli full för att hamna i fas. höhö.

Oj vad arg jag är!

Det är lite läskigt hur arg man kan bli. Och hur det känns när man är så arg att man skulle kunna slå någon. Grejen är den att min mamma är sjuk. Riktigt dålig är hon. När man pratar i telefon med henne hör man riktigt hur jobbigt det är för henne att prata för att hon inte får tillräckligt med luft. Hon lider av Kol. Svår Kol dessutom. Och så har hon en sambo. Som gör ingenting för att underlätta för henne. Det han gör är att han sitter vid facebook hela tiden. Och gissa vad han gör där? Jo där sitter han och gullegullar med nån tjej från Kina typ. Eller nåt sånt där.
Kommenterar alla hennes bilder om hur snygg hon är.

Jag tror att mamma äntligen fattat att hon måste slänga ut honom. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att hon gör det efter nyår som hon sagt.

Det är ju liksom inte bara det som gör att han är dum i huvudet. Han städar aldrig, han hjälper henne aldrig att handla och idag bad hon honom att följa med till arbetsförmedlingen för att hon helst inte ville åka själv men det hade han ingen lust till. Så min bror tog ledigt från jobbet för att följa med. Hennes sambo är också arbetslös. Av hans pengar betalar han 2000 (max) till henne. För hyra och mat. Resten av hans pengar vet hon inte riktigt vart dom går till men inte för att hjälpa iaf.

Och kastar inte hon ut honom så gör tamigfan jag det!

Detta ångrar jag

Jag är alldeles för feg för att berätta det. Jag skäms alldeles för mycket. Men jag har gjort illa folk. Vänner. Som inte varit annat är supersnälla mot mig. Bara för att jag själv varit en trasig människa. Som att straffa mig själv straffar jag dom så att dom ska straffa mig. Men mest straffar jag mig själv.

Men också så försöker jag förlåta mig själv det jag har gjort. Det är gjort, går inte att göra ogjort och jag upprepar mantrat "bara för att man har gjort något dåligt betyder inte det att man är en dålig människa". För jag vill gärna tro att jag inte är en hemsk människa.
Och det är lätt för mina vänner som jag inte gjort illa att säga att jag inte är en hemsk människa.

Men även jag har principer och moral det är bara det att jag haft svårt att efterleva det. Lite hyckleri. Det jag har gjort har dock inte varit för att göra mina vänner illa utan mig själv. Tror det är viktigt att veta det även om det inte är någon tröst.

Nyårsafton

Jag har tänkt ut en plan. Trots att inte detta året heller blev perfekt och att alldeles för många dog måste jag hålla tummarna för nästa år. Jag förväntar mig inte att det ska bli rosaskimrande men kanske ingen dör i varje fall. Och kanske kan jag bete mig som man ska.

Så jag tänkte att jag skulle vara nykter. Inte supa mig redlös så att jag glömmer bort halva kvällen, ligger med fel person, vaknar upp första dagen på det nya året med en ångest som inte går att beskriva i ord.

Och det bästa är ju att jag jobbar både nyårsafton och nyårsdagen. Även om det betyder att jag kommer sitta hemma med katten och kolla på tv så är det liksom okej. Det är inget fasansfullt.



Mitt hjärta har en frusen inneboende
med pajat självförtroende som inte mår så bra.
Hon plockar fram att det jag gömmer och minns allt
det jag glömmer och säger att hon är jag

Nope

Det går helt enkelt inte skriva något här. Det är för ljust, för mycket ljud och alldeles för många människor. En annan dag helt enkelt.

Va fan

Precis nyss kom jag på varför jag har en blogg. Senare, om jag inte blir störd på jobbet, så ska jag vara uppriktig och ärlig. Om vissa saker. Andra saker kommer följa mig till graven. Men det är okej det också.

Rädslan

Ibland blir jag rädd för att glömma minnen och ansikten på mina vänner som är borta. Och ibland får jag lite dåligt samvete för att det känns som jag saknar dom mer än pappa. Men pappa och jag hade aldrig någon relation. Jag var liten. Inte en sån rolig ålder. Jag fick skivor när jag fyllde år. En gång fick jag cykelbyxor och en tröja till som det stod: a rose is a rose is a rose typ hundra gånger på. Rosa var setet med blommor på. Men någon vidare kontakt hade vi aldrig. Kanske därför jag känner mig närmare med mina vänner som dog.

Jag och den ena kunde sitta på msn och prata gamla minnen. "Jag gillar dig och din bästis". "Vi gillar dig också". "Vi borde ses snart. Allihopa. Och festa som vi brukade" "Ja, det borde vi". Men det hände aldrig.

Så när jag sitter här och oroar mig över att glömma bort dom får jag en tvångskänsla av att lyssna på musik som påminner mig om dom. Plockar fram varenda minne och försöker höra dom prata.

Pappas röst glömde jag för längesen. Hade jag inte haft foton hade jag säkert tappat en del av hans ansikte också.

Jag hatar att döden rätt var det är befinner sig bakom dörren. Utan förvarning. Tar han dom. Min familj. Mina vänner.

Nedstämd av en boktitel

Var och läste kommentarer på en väns blogg där hon fick ett boktips. Jag blev helt nedstämd av titeln men det beror också på min desperation. Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans av Anna Gevalda. Så nu har jag beställt den och två andra böcker av henne. (jag älskade hennes tillsammans är man mindre ensam så jag hoppas på resten)

Så nu måste jag lyssna på lite glad musik. Hejdå.

Roliga människor

(tog en paus från städandet. ehm)

En kollega la ut en länk på fejjan innan och skrev: Jag vet att det är gårdagens nyheter men den är till alla er som försvarar att Jay i idol bara rökt på lite....

Och det var alltså en artikel om någon som kört ihjäl 8 personer eller var det var och föraren hade rökt marijuana. Men snälla. Jag kontrade med: Du kan ju inte jämföra Jay med detta. Ok, om han hade varit ute och kört men det stod inte nånstans. Och är det inte lite oftare som folk dör tack vare att bilföraren är full? Då borde ingen få dricka heller längre.

Kände mig lite lätt upprörd just då. Töntigt att ens skriva en sån sak. Nästan som att det var han som körde ihjäl dom. Men jag tror att hon har något emot Jay. Hon tycker han är dålig. Men hon har nåt skevt sätt att lyssna på musik. Uppenbarligen.  

zigenarkvarten måste städas

Jag förstår inte hur svårt det ska va att städa 24 kvadratmeter. Eller kanske inte just städa men hålla ordning. Just nu ligger det rena kläder på golvet, en jävla massa skor (för jag fick för mig att rensa lite), kartonger, böcker och papper. Jag har liksom gjort en liten gång till hallen så jag kan komma fram men ändå snubblar jag över dom där förbannade kängorna.
Och idag sov jag bort halva dan. Vaknade ett. Förjävligt. Snart är det mörkt igen. Hatar vintern. Nej, om jag skulle prova på att klä min halvnakna kropp och göra något än att sitta här med fläsket i vädret och dricka kaffe.

Just det. Ledig är jag idag. Och ska laga soppa. Köttfärssoppa. Inte ett dugg sugen på det är jag. Jag är sugen på färdiglagad mat. Som bara är att äta utan minsta kraftansträngning.

Torka golven behöver jag också. Det liksom grusar under fötterna. Får borsta av dom. Svarta är dom också. Fötterna alltså. (okej, kanske inte svarta men inte långt ifrån)
Slusken måste städa! NU STÄDAR JAG. NU. snart.

Djävulen har tagit en fin människa

Jag märkte igår att han blivit förändrad. Jag har sett det lite smått men mest tydligt igår. Han har blivit elak. Han som förr var sympatisk, snäll och aldrig sa ett ont ord om/till någon.
Idag sa jag till honom att han har blivit lite elak. Han tyckte det var bra. Jag tycker mest det är sorgligt och hoppas att hans riktigt jag finns kvar därinne.

Nu ska jag käka glass och kolla på csi. Hejdå.

JAHA

Det är tydligen fritt fram att säga till folk hur dom klär sig. Som om jag inte visste vad jag hade på mig. Ett konstaterande. Ett litet skratt efteråt. Jo jag vet att ni tycker det är töntigt att jag har termobyxor på mig MEN JAG FRYSER FAKTISKT. Jävla idioter vad jag hatar er när ni håller på sådär.

Elakt

Igår var det en som sa "oj vilken stor ring du har i läppen." Kände mig genast kränkt. Och ful. Så himla lite det behövs för att man ska ta åt sig. Idiotiskt. Ville byta på en gång. Den kanske är alldeles för stor. Vad vet jag. Det kanske är skitfult också. Jag vet inte. Vad tycker ni? (ni får bara säga snälla saker.)

Published with Blogger-droid v1.6.5

Mat

Jag behöver en kock som kan laga mat åt mig. Jag orkar inte. Sen skulle jag behöva vara lite ledig ett tag. Det är himla jobbigt att jobba just nu. Mest för att jag alltid är trött. Orkar ingenting.
Somliga går i trasiga skor, säg vad beror det på?

Tydligen

Tydligen har jag supit bort mina hörlurar till telefonen så nu fick jag köpa nya. Måste ha på jobbet annars dör man. Fan. Jag fattar verkligen inte hur jag lyckades supa bort dom. Skulle inte förvåna mig om jag hittar dom här nånstans.

Jag fattar inte del 2

Jag läste i tidningen att någon har svårt för "så mycket bättre". Programmet som är det bästa tv nånsin gjort! Jag älskar att dom tolkar varandras låtar och tolkningarna är ju något av det mest fantastiska. Och den bästa är helt klart Pluras Logiskt. Lyssna på den. Lyssna och njut. Jag älskar hela jävla tanken runt programmet.

Och folk tycker synd om Sandelin när Petter och Plura drev med honom. Snälla vuxna människa. Sen skriver han att dom troligtvis är avundsjuka. Ja,jo. Troligt. Men skit i det.

Jag älskar det. Och ikväll hyllas Plura. Det ses på webbtv imorgon!

Vet ni?

Det känns faktiskt helt okej att jobba hela helgen. Det som känns mindre kul är allt som har hänt på jobbet som gör att man känner sig lite orolig att jobba helgkväll. Men med lite tur kommer det gå som på räls.

Snart i framtiden ska jag på rättegång också. Vi var tre kollegor som råkade ut för ett rötägg i maj och nu börjar det hända saker. Vi får se hur det går. Jag har aldrig deltagit i en rättegång bara varit åskådare. Spännande.

Så mycket falskhet bor det här

För att göra en lång historia kort: Idag frågade en vän mig om jag och bästis fortfarande snackar skit om henne. Nej sa jag men det var lögn. Det gör vi. Efter samtalet blev jag lite ledsen och var tvungen att gå ut och gå. Och så började jag tänka lite över mitt beteende. Om det är fler vänner jag snackar skit om. Och faktiskt så är det inte det. Inte mina riktigt nära vänner. Visst händer det att jag blir sur på någon och säger till någon annan att denna människa är ju bara sååååååååå jobbig men det är väl inte direkt skitsnack?

Och sen började jag fundera mer på vad det är för slags vänskap vi har. Om den är värd att kämpa för. Och jag tror inte det. Hon har fått sitt svensson-liv hon drömt om och jag är jätteglad för hennes skull men jag passar inte in. Vi har väldigt sällan samma åsikter och väldigt sällan vågar jag säga emot. Därför det är det där jag skrev om för ett tag sen. Hon kan liksom snacka brallorna av en och få en att skämmas över något som man faktiskt tyckte var rätt. Men hur sjutton gör man slut med en vän? Jag tror inte att det hade räckt med att sagt att nej vi är nog inte så bra vänner som vi trodde. Jag tror att det skulle skrikas fula ord och stämningen skulle bli allt annat än fint.

Jag må vara en falsk människa mot henne men jag vet också att hon är inte lika värdefull som dom andra. För mig. Om ni fattar.

julefint

Published with Blogger-droid v1.6.5

Vad jag har shoppat idag

Urfula gardiner
Julmust
Bacon
Chili/paprika creme fraiche
Tomat
Paprika
Purjolök
Kattmat
Ost
Saffran

Ha. Nästa helg ska jag baka lussekatter. Hahahaha.

Jag fattar inte

Ibland klarar jag mig inte en hel månad med pengar trots min heltids-lön och jag fattar verkligen inte hur dom/ni som är arbetslösa klarar er! Stor eloge till er! Och en spark i baken till mig som bara slösar på en massa skit.

Sluta-röka-blogg

Det kanske är vad jag ska göra. En sluta-röka-blogg. Grejen var att jag lyfte på tidningen vårdguiden igår och det skulle jag aldrig gjort. På framsidan stod det: 9 av 10 som får sjukdomen kol är rökare. Givetvis var jag tvungen att läsa lite och symptomen är dessa:

Andnöd vid ansträngning (ja, det skulle man kunna säga)
Hosta (JA!)
Pip i bröstet (vet ej)
Långvariga förkylningar (Rätt så)
Sämre kondition (Verkligen)
Trånghetskänsla i bröstet (Vet ej)
Orkeslöshet (Som fan)

Så jag lider alltså av kol vilket betyder att jag måste sluta röka. Och även om jag inte har kol måste jag sluta röka för den här hostan jag har haft sen juni är ju knappast på skoj.

Jag vet bara inte hur jag ska lyckas sluta när jag inte riktigt har det där lilla extra man måste ha när man ska sluta med något som man har varit beroende av i över tio år.

(kan man förresten få kol när man bara är 27?)

Jag vill

Jag vill dela soffan med någon, ligga på varsin sida, dricka öl och lyssna på musik.

/Bitterfittan bittrar på

(men det var skönt att få på sig elementsvarma raggsockor)

Bara så ni vet del 2

Det är inte så himla kul när inget är som man vill. Och gnälla får man heller inte göra för då blir folk sura. Ingenting får man göra. Är man för glad är det också fel.

/ Bitterfittan deluxe.

Bara med värme

Jag pratade i telefon med en kompis häromnatten. Vi hade en grej ihop för ett antal år sen och jag saknade honom lite och hörde därför av mig. Det var hur kul som helst att prata igen och det kändes som ingen tid gått alls.

Och såna minnen. Det är en tid från mitt liv som var både den bästa och värsta på samma gång. Men mest minns jag allt med ett leende.

Egentligen vill jag bara säga att det var fantastiskt att få prata med honom igen.