Varenda år hade vi en speciell julskiva som spelades hemma. År ut och år in. Från 1:a december till julafton. I stort sett. Mamma bakade och pysslade. Plockade fram alla sina hundra tomtar. Julbelysning skulle upp. Och det var den här låten som fick mig att tänka till och den här låten som fick mig att gråta. Alla har det inte lika bra.
Jag visste att Lasse satt själv i en lägenhet som inte var hans. Han hade fått låna den av hans vänner som var i Göteborg. Han söp som ett svin. Jag ville att han åtminstone skulle få äta lite. Så jag plockade ihop julmat och gick över. Och glädjen var obetalbar.
Och det kanske är därför som jag bryr mig mer om hemlösa än dom i fattiga länder. Eller bryr mig mer om är fel, det är ju självklart att man bryr sig men det finns dom som tar sig an det projektet själv vill jag hjälpa dom som bor här utan tak över huvudet.
Och ni som kan. Skänk en slant till dom hemlösa genom att smsa HEM till 72900 så skänker ni 50 kr.
4 kommentarer:
Ja man ska kanske helt enkelt hålla käften om sina tankar om ensamhet under julen.. Jag har mat på bordet och tak över huvudet... Så jag ska nog vara lite mer ödmjuk.. för du har en poäng.
Fast.. Ett öde behöver inte vara värre än ett annat. Det får ju såklart kännas jobbigt. Och man får vara nere för det. Dina känslor är dina känslor oavsett om folk svälter och dör av kyla. :)
Jag tror inte du bryr dig mindre om de i fattiga länder som svälter.. men det är lättare att känna att man KAN hjälpa en hemlös i närheten.
Precis.:)
Skicka en kommentar