Gah!

Nu har jag råkat vända till dygnet efter min jävlans tandvärk så jag har somnat under dan och varit vaken alldeles för länge. Igår jobbade jag förvisso och var hemma runt nio. Men jag somnade ungefär halv tio på soffan och vaknade upp elva. Sen var det tvärkört att somna. Var säkert vaken till tre innan jag tog mina täcken till sängen.

Telefonen låg under vardagsrumsbordet. På skivan under själva bordsskivan. Dubbel grej har jag. Ändå ringde det så mycket imorse att jag vaknade av vibrationerna i bordet. 4 missade samtal av min mor. Tänkte att nu måste det ändå hänt nånting allvarligt. Försökte ringa upp henne men hon pratade visst med någon annan. Så jag valde att lägga mig igen. Precis när jag burrat in mig i täcket ringde det igen. Då var det min bror. Klockan var fyra minuter i tio. Han var tvungen att berätta att det kanske inte blir någon skåne-resan för vädret.

Kunde inte det vänta? Jag har jobbat kväll i över två år. Dom vet det. Bägge två. Ändå. Ändå. Var dom bara tvungna. För det var givetvis det mamma ville berätta också.

Men då vet jag. Och det lät nog roligt när jag berätta för mamma att jag tror att min bror bara vill ha lite drama genom att hela tiden ha något på tapeten som kan göra resan omöjlig. Förra gången var det nämligen däcken som krånglade. Nu vet ju inte jag hur det är att köra när det snöar men va fan, man behöver ju inte köra i tillåten hastighet. Utan lite långsammare alltså.

Jag skulle ju kunna stänga av telefonen men jag vill ändå att det ska gå att få tag på mig med tanke på att morsans sjukdom har blivit värre och man vet aldrig när det går åt pipsvängen. Och det med hennes fd karl har gjort hela hennes tillvaro rätt jobbig och jag vill kunna finnas där för henne.

Så nu har jag fått gnälla av mig. Tack bloggen.