Jag har hamnat i ett vägskäl. Livsviktiga beslut ska fattas. Och jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga.
Den ena vägen ser ut såhär: Fortsätta jobba där jag är, skaffa större lägenhet och helt enkelt fortsätta jobba.
Den andra: Börja plugga. Bo kvar här i minst fyra år till.
Jag vill ju börja plugga. För sen skulle jag kunna utbilda mig till exakt det jag vill. Det jag har velat sen... sju år tillbaka.
Ja, jag vet inte jag. Vad tycker ni?
5 kommentarer:
Ja, svårt val det där. Tryggt att ha ett jobb. Bra att plugga och bli det man vill bli, även om ekonomin får lida ett tag.
Jag hade förmodligen inte börjat plugga om jag haft jobbet kvar, men å andra sidan vet jag inte hur länge jag skulle ha trivts på jobbet.
Vad är det du vill bli? :D
Jag hatar't! Jag hatar dessa val. Men å andra sidan behöver det kanske inte vara ett val som är begränsat just nu. Jag kan ju alltid skjuta upp det. Men då är frågan om man alltid kommer skjuta upp det. Blä.
Behandlingspedagog. typ.
Aha :) Jag tycker du ska köra på det!
Det är alltid svårt det där när man inte vet riktigt hur det kommer bli och om man ska våga.
Helst skulle man velat ha en kristallkula och kunna se in i framtiden. Få garantier. Men det funkar ju liksom aldrig så.Själv tog jag tjänstledigt från min tjänst för att ha som trygghet utifall att jag inte skulle klara det eller ångra mig. Har jobbat extra där ibland för att dryga ut studentkassan. Men jag har inte ångrat en sekund att jag äntligen vågade. Snarare tvärtom så har jag önskat att jag haft modet för länge sedan eftersom det gett mig större självförtroende och helt andra möjligheter.
Men det är ju bara du som har svaret inom dig på vad som är rätt för dig. Men om det är något som du har velat sedan 7 år tillbaka så kanske det är dags att du börjar lyssna till dig själv? :)
En blogg, ja..jo..ja...åh jag vet inte!
Janet, jag vill ju. Jag vill som fan. Men det som mest sätter käppar i hjulet är ju ekonomin. Att gå från ungefär 16000 till 8000. Men jag tror att händer det inte detta året så händer det nog nästa. Hoppas jag.
Skicka en kommentar