Slutrökt

Igår började jag sluta röka. Jag säger iaf att jag försöker. Så ingen förväntar sig att jag kommer lyckas. Vilket ingen gör ändå med tanke på alla gånger jag har försökt men misslyckats. Skit i det nu.

Det jobbiga är inte saknaden av nikotin. Det jobbiga är att sluta identifiera sig som rökare. Det har ju varit min identitet så länge och helt plötsligt är det inte det. Vad är jag nu?

Och såklart alla vanecigg. Det är ju helt sinnessjukt. Jag brukade alltid planera när jag skulle röka. Och igår gjorde jag det också och just när jag kom på att jag faktiskt inte ska röka så ville jag nästan ge upp. Men bara då också. Annars går det bra. Det är rätt imponerande. Jag är förvånad.

Och även om jag bara skulle klara en vecka så skulle det vara en jävligt bra vecka.