Resfeber

Nervositet har satt sina spår. Varenda gång jag försökte somna kom tankarna om det där förbannade fina tåget som ska ta mig hem. Tänk om det blir inställt, tänk om det bara går en viss sträcka men inte längre.

Men först ska jag till Centralen. Också det är en viss osäkerhet. Sj. Sl. Tycker att man ska stanna hemma om det inte är nödvändigt. Jag hade väl inte åkt om det inte vore nödvändigt? Det är ju såklart inte på liv eller död men det här har varit bestämt ett tag så det är väl klart att man vill iväg.

Men det här ska nog gå vägen. Bara jag kommer fram.

Nu måste jag inta någon form av frukost.