Grejen är. Jag är så vansinnigt paranoid. Vissa perioder. Och det är inte alls kul. Jag får för mig massa grejer och blir helt sjuk av oro. Som nyss. Då trodde jag att en källa (personen som berättade om dom som snackat skit om mig) var sur på mig för att jag konfronterat dom. Var tvungen att fråga. Och varför jag var tvungen att fråga var för att jag fick ett märkligt svar på det första smset jag hade skickat som inte hade något med det att göra alls.
Och igår när jag skulle hem var jag tvungen att gå runt en väg för att komma till mig skjuts. En plogbil var ute och skottade och jag såg hur snabbt han backade och sen började köra framåt. Jag fick för mig att han skulle köra över mig. Jag sprang. Och det låter skoj. Man skrattar åt det. Men när man sen begrundar detta är det inte ett dugg kul. Riktigt jävla jobbigt faktiskt.
Så man får nog ha överseende med mig om man ska vara min vän. Att det händer.
2 kommentarer:
Jag blir också paranoid, särskilt av sms eller nåt annat folk skriver när man inte ser eller hör rösten..
Och plogbilar är farliga. De lär ju inte se en liten människa bakom liksom.
Skönt att höra att man inte är ensam med en sjuk hjärna. :D
Precis! Man vet fan aldri!
Skicka en kommentar