Bara så ni vet

Det är skitkallt ute. Idag åt jag soppa. Har fortfarande ont i halsen.

När du har bestämt dig

Bantarblogg. Sluta-röka-blogg. Modeblogg. Humorblogg. Sminkblogg. Vardagsblogg. Helvetesblogg.

Varenda kategori finns. Men den enda blogg som nånsin kommer vara värt något är denna:

http://blogg.aftonbladet.se/23024

Det är tråkigt att den inte längre finns men man ska ju sluta när man är på topp. Jag hoppas det går bra för båda två.

Nej

Nej det går inte att skriva den där listan. Jag försökte verkligen men det går inte. Jag orkar liksom inte engagera mig i skiten. Sawi.

Jag tänker istället dela med mig av ett sjukt roligt youtube-klipp som jag fick igår. Och ni måste kolla. Det går skitfort. Kolla och skratta.

Hej

Idag är det måndag. Helgen är över. Det är dags att jobba igen. Kul. Katten jävlas med mig. Tror hon hatar mig lite. Men det är okej. Hon är inte den första.

Jag tänkte köpa med mig en kaffe från pressbyrån sen. Gott.

Ha en fiiiiiiiiiiiiin dag!

Desperado, why don't you come to your senses

Alltså. Jag tänker att jag skulle vilja gå ut och skrika att nu får någon tamigfan bli ihop med mig. Jag är desperat. Och sånt märks liksom. Och det är inte nyttigt för min hjärna att jag tänker så här. Jag måste hitta lugnet. Och göra mig kompis med faktum att jag är singel. Och jag har nog fan i mig aldrig varit så besatt. Det är sjukligt! Kan man få vård?

Min tro

Jag tror på ödet. Jag tror att det liksom finns en anledning varför man träffar vissa människor och somliga stannar kvar i ens liv medans andra bara är där en kort stund.

För min del känns det bra att jag känner såhär därför många gånger ger det någon slags tröst.

Min bästa vän

Hon är just nu ute och köper dricka till oss. Vi är lite bakfulla. Eller jag är ju som sagt full. Fortfarande. Men åter till min bästa vän. Vi har inte känt varandra i hundra år men det finns inget som jag inte kan berätta för henne. Hon dömer aldrig, ifrågasätter bara när det behövs och ofta har hon så fina råd att dela med sig av.

Jag älskar henne av hela mitt hjärta. Hon är så fantastiskt att det inte finns ord för det. Det känns ofta som att det är vi mot världen. Jag hoppas att jag alltid har henne nära och alltid får vara hennes vän.

Min fina vän.


(sen har jag ju också andra vänner som också är helt fantastiska, så ingen känner sig utstött)

OJ!

Jag blev rätt jävla full igår. I natt. Dessutom drack jag upp en flaska glögg själv imorse för att alla andra sov. Sen pratade jag i telefon med en gammal kompis. Fy fan vad kul! Men fan vad full jag fortfarande är.

Uj.

och nu sitter jag och fryser på en snöig perrong

Fy fittan vad kallt det är. Min bästis skulle varit här med tåget 19.09 och det har blivit smått försenat hela tiden och nu står det att det ska vara här 19.54. Så jävla irriterande.

Först satt jag inne och drack en öl och en whisky (för halsen) sen blev jag såklart tvungen att röka och lite full blev jag. Och nu är det så kallt att jag inte kan skriva mer. Hej då.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Min dag

Det kan ju tänkas märkligt att läsa om någons dag redan innan klockan nio på morgonen men grejen är det att min bästis kommer hit ikväll och då vill jag gärna inte sitta och blogga.
Så jag beskriver den som jag tror att den kommer bli
Klockan åtta ringer klockan. Jag vill dö. Har då kanske sovit fem timmar. Men måste man iväg för att göra prov och sånt där så måste man. Fixade till lite honungsvatten och betalade räkningarna. Fixat smörgås och en kopp te. Åker iväg mot provsalen och allt det där. Gör prov och en massa annan skit som jag egentligen inte orkar för jag är inte riktigt frisk än. När det är klart blir nästa anhalt apoteket. ÄNTLIGEN NÄSSPRAY. (det är jobbigt att vara fattig) Sen blir det lite julshopping innan min bästis tåg kommer. Och så kommer hon. Vi åker hem, köper käk och pratar skit och kollar på film. Sen somnar vi.

Typ sådär kommer min dag se ut.

Brevet

Jag satt här och skulle räkna på räkningarna jag ska betala imorgon och var tvungen att hitta rätt blad i mitt block där jag skrev ner hälften av räkningarna förut. Jag orkade helt enkelt inte tänka. Man gör inte alltid det.

I varje fall. När jag satt där och bläddrade kom jag över ett brev som min systerdotter skrivit till mig i somras när hon och syrran var här. Så här lyder det.

Hej konstig och hennes katt. Ni är Snälla fina mysiga. Ni Är söta som smultron och som Socker. Nu siter mamma vid Datorn Katten Leker du Är på fest jag skriver kram :)

Jamen det var ju fint.

Dunderkuren

Inatt kunde jag knappt sova. Jag hostade och hostade och hostade. Var tvungen att lägga mig i soffan, tänkte att det kanske skulle hjälpa lite med tanke på att jag kommer lite högre upp än när jag ligger på golvet som jag i stort sett gör.

Helvete har det varit. Jag var dödstrött redan vid åtta igår och låg och läste ett par timmar. Sen var det helt omöjligt att somna. Har väl fått sova kanske fyra timmar sammanlagt. Och jag blir så himla rädd att jag ska få den där hostan jag hade i somras. Den som gjorde att jag kräktes med jämna mellanrum lite varsomhelst.

Så nu sitter jag här med en kopp med ingefärsvatten, en halv citron och en jävla massa honung. Och fy fan vad det smakar starkt och konstigt men det ska tydligen göra susen.

Så fan ta alla om det här inte hjälper. (ett tag i natt tänkte jag t.om att jag nästan skulle vilja dö istället för att behöva må så här. Och så grät jag en skvätt.)

Vad är kärlek?

För min del är kärlek livet. Kärlek är också sorg. Men mest fint. Iaf det jag känner för min familj och mina vänner. Och för min katt. Såklart.

Kärlek är vackert smärtsamt. Har jag fått uppleva. När någon dör. Eller försvinner. Men det finns alltid kärlek för någon annan kvar.

(annars föraktar jag egentligen kärlek och tycker det är lite fult. Utåtsett alltså. Som i den där kärleken som man ska leva ihop med. Därför är det en himla tur att kärlek finns i olika former)

Seg som ett svin

Hjärnan är trött, sliten och inte alls på nåt sätt vaken. Jag har kollat på tre filmer, massa web-tv och inte haft igång den vanliga tv:n alls idag. Och det beror endast på att fjärrkontrollen ligger i sängen och jag orkar inte gå dit och hämta den.

Efter att jag fått i mig min middag tänkte jag vila lite men det gick inte alls. Och jag förstår inte riktigt varför. Jag är hur trött som helst men ändå är min kropp inställd i något viloläge och inte alls sovläge. Jag stör mig i varje fall.

Men snart är det torsdag och då är jag både pigg och frisk som aldrig förr. Basånivet.

Det här åt jag idag

Till frukost blev det en tallrik med jordgubbskräm med mjölk och en kopp te till. Middag blev verkligen en lyxmiddag bestående av köttfärslimpa, potatis, sås och lingon. Nu har jag öppnat påsen med jordnötsringar. Fasen vad gott det var. Det kunde jag inte tro igår.

Ursäkta men vad är problemet?

Min kompis som jag skrev om i ett inlägg började en diskussion med mig på fejjan. Grejen var den att jag helt enkelt ville se bilder från hennes lägenhet som hon bott i ett tag. Hon skrev då att om jag så gärna ville se den fick jag väl åka dit och hälsa på. (hon bor i Borås)
Jag skrev då något med att jag bor så långt bort och att det kanske inte är det enklaste men hon hävdade att det helt enkelt handlade om att prioritera. Jag ansåg snarare att man kanske behöver tid och pengar men nej då, för tid och pengar finns det alltid så länge man prioriterar rätt. Ska hon säga som aldrig ens kan ringa mig för att jag inte har comviq så hon kan ringa gratis. Skenheliga kossa.

Och om man alltid har tid och pengar så borde det väl ändå inte finnas ett enda bekymmer. Eller?

Snoruppdatering

En halv ica-påse med snorpapper är fylld och jag skulle kunna slå igenom som Janis Jopplins voice-a-like. Men jag är inte bitter.

På torsdag kommer min bästis hit och vi ska på kryssning på fredag så låt fan ta mig om jag inte är frisk tills dess.

Som det kan bli

Jag är faktiskt sjuk.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Mina föräldrar

Med tanke på att jag inte kan sova tack vare den här trevliga förkylningen (har vaknat precis hela tiden och orkade till sist inte med mer och gick upp) så kan jag lika väl blogga.

Min mor träffade min far nån gång i tiden. Vet inte alls när eller hur men jag tror att det var i Södertälje i varje fall. Dom var gifta i tolv år, skaffade sig fyra barn och sen skilde dom sig. Pappa bodde kvar i samma by ett tag och flyttade därefter till grannkommunen. Vi var hos honom ungefär varannan helg ibland mindre. Han träffade en kvinna som bodde i Eskilstuna och flyttade dit. Det skilde ungefär 50 mil mellan oss så vi träffades högst två gånger per år. Vilket känns tråkigt. 10 aug 1996 dog han av en gammal hjärtinfarkt. Hans hjärta orkade inte mer och det är fortfarande lika sorgligt när jag tänker på det. Jag hann liksom aldrig lära honom och vet inte vilka sidor han hade som jag har fått.

Och min mor. Vi har haft en komplicerad relation. Jag älskar henne något så vansinnigt och hon har varit en fantastisk människa när man har haft kris. Ekonomiskt. Den känslomässiga biten har varit svår för henne. En period funkade det utmärkt att lägga sig och gråta i hennes knä men det var längesen nu. Det saknar jag ofta. Men jag får helt enkelt förhålla mig till hur det är. Och hoppas att det nån gång kommer tillbaka. Hon träffade sin nuvarande sambo när jag var 15 och jag har aldrig sett honom som min pappa men han har också varit bra vid sina tillfällen. Nu har dom väl inte en sån jättebra relation längre och jag hoppas mamma blir stark snart och kan lämna honom för han är dum. Och hon är svag. Hon tror inte att hon klarar sig utan honom.

Nu tappade jag tråden lite. Så det blir liksom inget bra avslut.

The cold from hell

Igår kände jag att det var nåt konstigt med min hals. Det satt något där som jag gärna hade velat harkla bort men det gick inte. Och när det har hänt så förut har det betytt att jag blivit sjuk. Efter jobbet skulle det vankas middag med goda vänner. Var nära på att dra mig ur för att åka hem och vila istället. Men nä, middag behövde jag ju ändå äta liksom.

Sen beställdes det in öl till maten och jag tänkte att det kanske skulle hjälpa. Efter en öl ville jag gärna ha en till och sen en till osv. Det slutade med att jag blev riktigt full istället och kände inte alls av halsen. Den negativa biten kom när jag vaknade istället. Kände mig både bakfull och sjuk och tänkte att jag kanske var mest bakis. Tills jag la mig på soffan och ryckte till när det rann snor utmed kinden. Inte fräscht.

Så det var bara att ringa jobbet och sjuka sig. Mycket bra med tanke på att jag kommer få två karensdagar på min jullön. Men sen kom jag på en smart tanke och det var att försöka få ett par timmar av min komptid som jag har och omvandla det till pengar. Om dom nu går med på det vill säga.

Min första kärlek

Om jag ska tro på rykten (min familj alltså) så var det visst en pojke som bodde i samma område som jag och var ett år yngre. Vi gick (tydligen?!) hand i hand och sånt där.

Men alltså. Jag tycker och tror att när det är kärlek inblandat så gråter man minst en gång. Så då har vi Johan. Finnig mopedkille från grannkommunen. Men oj vad kär jag blev i honom! Vi var ihop ungefär en vecka tror jag. Sen dumpade han mig. Och vad jag grät. Jag grät och grät och grät och fattade inte hur jag skulle kunna leva utan honom!?!?!?

Det var säkert en fin vecka och jag gick vidare och jag klarade mig utan honom. Jippie!

Om mig

Jag är sjukt ödmjuk till att börja med. Jag förlåter vem som helst och ibland är jag först att be om ursäkt om jag bråkat med någon fast det kanske inte var mitt fel. Jag avskyr alltså bråk med andra ord.

Jag är inte helt nöjd med mig själv men försöker lära mig att det faktiskt inte allt kretsar kring det yttre även om jag har svårt att ta mig till det. Jag har faktiskt väldigt fina ögon t.ex.

Jag tänker alltid för mycket innan jag ska sova vilket oftast resluterar i att det tar sinnessjukt lång tid innan jag kan somna. Vilket inte alls är bra. Jag är rätt lat också. Är sämst på att städa ordentligt brukar nöja mig med att det ser städat ut på ytan. Lite av en slusk skulle man kunna säga.

Är i princip alltid trött. Det finns undantagsfall men dom är inte många. Min ambition är att en dag kunna hjälpa dom hemlösa. Bygga mer härbärgen t.ex. (måste bli rik) Till sist vill jag säga att jag är snäll, generös och försöker vara en bra människa. Även om det inte alltid blir så.

Jag ville vara speciell

Så jag snor lite från min soulis. Ett blogginlägg om dagen om dagens rubrik.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Blivande träningsnarkoman.

Jag har tagit mig vatten över huvud. Et. Eller vad man nu säger. Jag hade tänkt att jag skulle skaffa gymkort förra månaden så det kunde bli något av denna gelémage. Tyvärr blev det som så att jag behövde en ny telefon. Sen behövde jag en ny dator. Allt på avbetalning. Jag ska ju inte ta något på avbetalning! Men att punga ut nästan 5000 för en telefon funkar ju inte. (tydligen kunde jag inte ta vilken telefon som helst) Datorn är t.om billigare än telefonen. Nästan pinsamt.

Så jag tänkte att jag kanske investerar i gymkortet nästa år nån gång. (det är faktiskt inte långt kvar dit) Men om jag känner mig själv rätt hittar jag säkert en ursäkt till att inte göra det heller.

Hejdå.

Vad beror det på?

När man nyss avslutat en relation eller blivit djupt sårad så blir det lätt så att man går ut och super ner sig för att glömma. Man gör sig fin och gud vad man känner för lite uppmärksamhet. Man dricker öl efter öl efter öl och rätt var det är är det en ny dag och man vaknar upp bredvid en främling och vill egentligen skrika rakt ut. Och frågorna hopar sig i huvudet. När? Hur? Varför? Varfööööööööööööööööör? Och lite vill man dö en stund. Och eftersom det var så nyligen relationen tog slut, eller fortfarande är i en relation som är halvknas får man jordens ångest. Och då kommer dom nya frågorna. Ska man berätta? Ska man inte berätta? Ska man låtsas som att man gick hem efter två öl?

Sen får man leva med ångesten. För resten av sitt liv. Oavsett om man berättade eller inte. Vad beror det på att man gör så? Varför väljer man att gå ut och supa ner sig istället för att köpa tre liter glass, tre kilo godis, två pizzor och går hem och gråter i glassen?

Ja, självupplevt.

Var jag 27 eller 72?

Åderbrock- check
Liktorn- check
Hemmorojder- check

Vad kommer härnäst? Liggsår och permobil kanske.

Can you show me where it hurts?

En gång i tiden brann det inombords. Det brann av glädje och förväntan. Sen ville jag bara vara rolig. Det är alltid lättare att få folk att tycka om en om man är rolig. Inte nere och ledsen. Jag döljde mina svackor väl. Log alltid ett öra till öra-leende. Falskt. Men jag ville så gärna bli omtyckt. Jag tyckte om att hör att folk tyckte det var kul att se mig för att jag alltid vad glad.

Ett tag var jag sån mot mina vänner också. Jag dolde mitt mående så väl så väl. Pratade aldrig om något som tyngde mig. Lättade aldrig mitt så tunga hjärta.

Ibland smittar det av sig till bloggen. Det är lättare att vara det lättsamma jaget. Inte det där som berättar om sin ångest och ensamhet. (jag vill inte bli en sån där blogg som skriver om hur gäääärna jag vill träffa någon i vart och vartannat inlägg) Men ibland lyser det bara rakt igenom och då vill jag bara skriva. För att få lite förståelse. Få veta att någon känt likadant. Att det är okej att bli lite desperat ibland och faktiskt längta efter någon att luta sig emot, ligga jämte och hålla hand. För jag saknar det. Något enormt.

Så. Nu vet ni. Pschu. Lite lättare hjärta.

Bild

Såhär såg jag ut i Malmö. Inte alls min vanliga stil. Eller vad man säger. Men vi kan kalla den "lördagens outfit"

(iofs, t-shirten tillhör vanligheten)

byxor från H&M en hunka
t-shirt från Gina 50 riksdaler
dom alldeles för stora skorna fotlåset 500 riksdaler.
osv.

Förlåt men...

På något sätt tycker jag inte riktigt om den här föräldrarbiten. Den som gör att dom som har barn under en viss ålder kan ta ut ledigt precis när dom önskar. Och får ledigt också. Utan att behöva oroa sig. Som under jul t.ex. Där används den rätt flitigt kan jag tala om. Särskilt hos oss.

Och ja, jag kan nog känna avundsjuka och lite bitterhet. Mest därför att dom flesta har sin familj här i sthlm och jag måste skumpa på ett tåg i fem timmar för att hälsa på min familj och då kan det vara rätt skönt att ha någon dag extra så därför sökte jag också ledigt. Men gick det igenom? Nej då. Nej, dom är lite viktigare än jag. Deras familj är lite viktigare än min.

Så. Nu har jag fått det ur världen.

Såhär känner jag just nu

"Det finns inte tillräckligt med bevis"

Ursäkta, men ögonvittnen, brutna fingrar, sytråd i armen och blåslagen räcker inte? Eller? Hur ser vårt rättsväsen ut egentligen? Det här är inte sant! Jag blir så jävla vansinnig.

Nu sover jag istället.

Det kunde vi konstatera

Nästa gång vi åker iväg på en resa sådär över en helg så går vi all-in på fredagen. Inte lördagen. Det var inte roligt att åka tåg igår och det var inte roligt att behöva checka ut kl 12 när vi ville sova till minst tre.

Men nu vet vi. Och kul var det!

Ja hej hej

Det kändes lite overkligt när klockan ringde 6.15. Jag stängde av klockan och var halvvägs med överkroppen ner i sängen igen då jag insåg att jag faktiskt måste gå upp. Jag började med att stressa runt som ett jehu (?) och var till sist tvungen att sätta mig ner. Det funkar liksom inte.

Men det ska nog bli ordning. Det ska det. För nu jävlar drar vi. Bort från alla dryga sthlm:are och puckon. (eh?) Äh, lyxen att bo på hotell och äta gott och förhoppningsvis bli lite full känns rätt så fulländat.

Ha en bra helg hörrni. Det tänker jag ha!

Jag tycker inte heller om mig själv när jag är på det här humöret

Det är lite jobbigt det här med mitt dåliga morgonhumör. Grejen är att jag är ledig idag. Tvättid kl 12 vilket betydde att jag åtminstone kunnat sova till halv. 12 alltså. Och med tanke på när jag gick och la mig igår (03-nåt) så vore det inte så konstigt.

Men givetvis var jag tvungen att vakna vid nio. Men jag vägrade gå upp då och somnade om. Sov en timme till och vaknade därefter upp. Katten tyckte också att det var dags att börja styra upp sig men inte jag. Jag ville verkligen fortsätta sova. Men inte katten. Hon fortsatte böka runt i sängen och nästintill hoppa på mig.

Så jag slängde upp täcket och vrålade: JAJAJA. JAG GÅR VÄL UPP DÅ MEN HÅLL DIG BORTA. (jag tycker inte om när hon i stort sett går på mig när jag vaknat) Och tror ni hon höll sig borta? Nej nej. Följde med när jag skulle kissa, stå bredvid när jag fixade kaffet och jamade till tusen.

Och jag var elak. Jag kallade henne massa fula saker (HOPPAS INTE HON FÖRSTÅR) och en gång såg hon t.om rädd ut. Nästan som jag skulle slå henne. (vilket jag aldrig skulle göra!)

Så nej, jag tycker inte heller om mig själv när jag blir sån här. Och när jag stod vid spisen för att koka vatten till mitt kaffe tänkte jag att jag kommer bli en usel mamma om jag nån gång skaffar barn. Inte tålmodig för fem öre. Och kanske skrika att ungen ska hålla sig ifrån mig och en massa andra elakheter. Usch. Stackars barn.

Fars dag

På söndag är det fars dag. Men min far lever inte längre så jag behöver inte tänka på det. Vilket är rätt skönt just nu då jag inte har världens bästa ekonomi. Jag ska nämligen spendera alla mina pengar jag har kvar i Malmö. Som jag åker till på fredag. (förlåt pappa att jag bara tänker på min ekonomi och inte dig. men jag tänker ju på dig fast inte att jag måste köpa något till dig. jaduvet)

Men glöm det nu. Fars dag inträffar alltså 14 november. 14 november för ett år sedan hände något som jag inte tänker berätta detaljerat för er. Men något hände och dan efter satt jag och min blivande (då) partner in crime på msn. Min partner in crime hade i stort sett gjort precis samma sak som jag, samma datum. Helt otroligt. Och vi blev lite besatta skulle man kunna säga. Av facebook. Av gillande och puffande. Som tokar. Aldrig förr har jag suttit så mycket på facebook som då. Loggade in från jobbet precis hela tiden. Sprang hem till datorn när jag slutade och satt vaken till säkert 3-4 varje natt. Som galen.

Och det bästa hände när det lyste en 1:a vid mailen. Det sprätte i magen och samtidigt skämdes jag lite. För det vi gjorde var trots allt förbjudet. Men hjärtat har sina själ som förståndet aldrig kommer förstå. Så är det bara. Och så höll det på ett par månader. Sen blev besattheten desperation. Och sen var det bara att inse att det liksom inte blev bättre än så. Det blev inte mer än så. Och då gjorde det lite ont tills jag verkligen kunde ta in att det var det bästa för alla parter. För ju längre det skulle fortgå desto värre kunde det sluta.

Så det tog slut. Och ibland saknar jag det. Jag saknar mailen och jag saknar bandet jag och min partner in crime hade. Det var liksom fint på nåt vis. Även om vi fortfarande är bra vänner! Så var det lite speciellt just då.

Ingen är nånsin nöjd

Alldeles för bara några sekunder sedan fanns det en omröstning på FB. En liten sån där vid sidan av själva alltet. Frågan var: Kan systembolaget förbättras?
Antingen kunde man svara Ja, det kan det! Eller Nej, det är fulländat.

Jag tycker att bolaget är så bra det kan bli. Vad finns det att förbättra liksom? Så jag fyllde i nej. Men 87% som klickat i där tycker att det minsann kan bli bättre.

Vad tusan finns det att göra med bolaget för att det ska bli bättre då? För fan, nån gång kanske det är dags att förändra världen istället för bolaget. Folks synsätt. Skärp er. Jävla hjärtanmänniskor.

Inte på riktigt

Nej, jag vill gå och lägga mig igen. Klä av mig mina kläder och dyka ner under det varma täcket och burra in mig för att sedan somna om igen.
Men har man lovat agera studiekamrat så får man helt enkelt finna sig i att vara uppe tidigare än vanligt.

Om tre veckor drygt ska jag och en kollega skriva prov på jobbet så att dom kan se att vi fortfarande kan det vi lärde oss när vi började. Sånt där är halvroligt och man blir alltid lika orolig att man inte ska fixa det. Så jag packar ner mina häften jag har och åker in till stan.

Och faktiskt ska det bli rätt trevligt då vi också tänker åka ut på Djurgården och fika lite och så samtidigt.

Men det ser sjukt kallt ut ute och dessutom avslöjade ett sms inatt att det var minus 9! Inte konstigt att min hud är så torr och äcklig. Alltid samma visa under vintertid. Bläk.

Fest och sorg

Grannarna har återigen fest och återigen påminns man om hur ensammen man är. Dock stör jag mig inte så mycket vid det idag då jag är trött som en gnu.

Fick höra för inte så längesen att en kollega åkt på spö. Tydligen skulle två killar ha brytit handen eller armen av honom. Och det som är mest sorgligt är att han är så liten, så snäll och alltid alltid glad! Så jag fattar inte.. Kan han åka på stryk kan fan vem som helst göra det.

Det är ju så man funderar på att byta jobb. På allvar.

Utmattad och uttorkad

Jag vet inte om det är sjukdom i kroppen som gjorde att jag kände mig så konstig på jobbet. Men sjukt trött och dessutom var jag inte ett dugg trevlig. Kände att det var lika bra att åka hem så det gjorde jag. Nu känner jag mig nästan som en ny människa bara av att ha legat på soffan några timmar. Välbehövligt antar jag.

Uttorkad också men på vilket sätt behöver vi inte alls tala om.

Låg och kollade på Så mycket bättre. Älskar verkligen Petters texter. Allas versioner var bra men Pluras bäst. Han gjorde den fantastisk och det kändes ända in i själen. Tack världen för Plura. (eller ja, tack hans föräldrar)

Nu ska jag bädda ner mig igen.

Aschooooo lät det

Jag nös och katten ryckte till.

Jag såg ett program för ett par månader sen om snor. Folk som nyser. Och dom här mikropartiklarna eller vad det är kan flyga flera meter i en tunnelbanevagn. Och fastna. Precis överallt. Det spelar ingen roll om den som nyser nyser i handen, det flyger emellan. Och så kan det sitta kvar i timtal. Äckligt.

Så varenda gång någon nyser på jobbet blir jag livrädd och måste hålla andan. Fast jag vet att det sätter sig ändå i mina kläder. I mitt hår.

Måste spy.

Måndag

Man skulle kunna säga att det är måndag idag. Det är lite så det känns. I tisdags trodde jag det var fredag så idag är det måndag. Dessutom jobbar jag hela helgen. Igen. Och med tanke på hur bra förra helgen gick, vilket jag verkligen inte trodde, lär den här bli värre. Det brukar vara så. Varannan helg. Så det kanske var ett misstag att byta fridagar. höhö.

Jag pratade med min mor idag och sa att jag tyckte det var konstigt att min bror inte hört av sig och tackat för bordet han fick. Men han började praktisera i veckan och då är han ju trött! Såklart man inte orkar höra av sig då. Ehhh. Okej. Väldigt bra anledning.

Skit i det nu. En sak jag reagerat på. Har sett många människor på facebook som klagat på att det blivit jobbigt att ändra klockan. Att dom är mer tröttare. Men vad sjutton, ni fick en extra timmes sömn. Då borde man väl snarare bli piggare? Eller? Jag vet inte.

Nej, nu ska jag borsta mina tänder. Det känns att det behövs.

Boktips

Har precis läst ut Dårens dotter av Mian Lodalen. FANTASTISK bok! Jag måste måste ha nästa men vill nog helst ha pocketboken och den verkar inte kommit ut än. Men jag väntar. Som på nålar!

(sen är Trekant väldigt bra som hon också har skrivit. Snart ska jag få(!) smulklubbens skamlösa systrar som hon också har skrivit. Tror det är hennes första. LÄNGTAR!)

Sympatiska familjen

Vi har alltid haft en konstig relation, min familj och jag. Ja, förutom vissa av oss. Men min kära mor har nog blivit värst på äldre dar. Det är lite som att ens plågor inte finns och hennes är värst. När man mår dåligt kan det vara skönt att få höra lite tröstande ord. Därför berättade jag om min värkande rygg och nacke. För att få lite sympati. Hon har nämligen också lidit av det. Och hennes ord var... inte tröstande. Inte ens lite sympatiska.

"Det var ju inte bra. Men vad ska man göra?"

Och det var precis allt hon sa. Inte något i stil med: Du kanske borde kolla upp det och se om det är något allvarligt så det inte går för dig som det har gjort för mig.

Det är aldrig någon idé att ringa hem om tröst, jag vet det, för det är inte första gången men nånstans tänker jag och hoppas jag att det ska ändra sig. Men det gör aldrig det.

Egentligen funkar det inte

Alltså, Jag är så trött. Jag är så trött att det värker i mina fingrar. Det är liksom jobbigt att skriva. Jag är uppe lite tidigare än jag hade behövt men jag ska in till stan och ta en födelsedagsfika med min kompis. Och hon ska få presenter. Precis det hon ville ha. Badkarskudde och te-silar.

Det här är ett sånt inlägg som jag egentligen borde skita i att posta för det är så meningslöst så meningslöst men nåt måste jag göra tills jag ska åka. (jag kunde prova att klä på mig men det orkar jag inte heller.)

Ryggen var vansinnig mot mig igår. Borde gå till naprapaten men grejen är att jag är så himla känslig. Det gör ont och jag är rädd för att börja gråta. På riktigt. Men nånting måste snart göras. Om det ska fortsätta såhär.

Min dator har strulat ett tag nu så jag har köpt ny. På avbetalning. Min bror ska stå på den åt mig då jag fortfarande finns med i Registret. (fogden) Så vi får se när den dyker upp.

Nu pratar jag i telefon och ska därför sluta skriva. Hejdå.

Fniss

Igår frågade en snubbe om man var tvungen att visa kortet två gånger nuförtiden. Då tänkte jag svara: ja om man har sån ful jacka som du.
Men jag avstod. Sånt kan göra mer skada än bra. Trots att jag skulle skrattat riktigt högt åt det själv.

För övrigt är jag trött och sur. Jag är sur på min bror som inte tackat än för att jag ordnade så han fick ett nytt köksbord med stolar till sitt nya hem. Är det för mycket begärt? Ett tack? Jag vet inte.