Fars dag

På söndag är det fars dag. Men min far lever inte längre så jag behöver inte tänka på det. Vilket är rätt skönt just nu då jag inte har världens bästa ekonomi. Jag ska nämligen spendera alla mina pengar jag har kvar i Malmö. Som jag åker till på fredag. (förlåt pappa att jag bara tänker på min ekonomi och inte dig. men jag tänker ju på dig fast inte att jag måste köpa något till dig. jaduvet)

Men glöm det nu. Fars dag inträffar alltså 14 november. 14 november för ett år sedan hände något som jag inte tänker berätta detaljerat för er. Men något hände och dan efter satt jag och min blivande (då) partner in crime på msn. Min partner in crime hade i stort sett gjort precis samma sak som jag, samma datum. Helt otroligt. Och vi blev lite besatta skulle man kunna säga. Av facebook. Av gillande och puffande. Som tokar. Aldrig förr har jag suttit så mycket på facebook som då. Loggade in från jobbet precis hela tiden. Sprang hem till datorn när jag slutade och satt vaken till säkert 3-4 varje natt. Som galen.

Och det bästa hände när det lyste en 1:a vid mailen. Det sprätte i magen och samtidigt skämdes jag lite. För det vi gjorde var trots allt förbjudet. Men hjärtat har sina själ som förståndet aldrig kommer förstå. Så är det bara. Och så höll det på ett par månader. Sen blev besattheten desperation. Och sen var det bara att inse att det liksom inte blev bättre än så. Det blev inte mer än så. Och då gjorde det lite ont tills jag verkligen kunde ta in att det var det bästa för alla parter. För ju längre det skulle fortgå desto värre kunde det sluta.

Så det tog slut. Och ibland saknar jag det. Jag saknar mailen och jag saknar bandet jag och min partner in crime hade. Det var liksom fint på nåt vis. Även om vi fortfarande är bra vänner! Så var det lite speciellt just då.