Om jag ska tro på rykten (min familj alltså) så var det visst en pojke som bodde i samma område som jag och var ett år yngre. Vi gick (tydligen?!) hand i hand och sånt där.
Men alltså. Jag tycker och tror att när det är kärlek inblandat så gråter man minst en gång. Så då har vi Johan. Finnig mopedkille från grannkommunen. Men oj vad kär jag blev i honom! Vi var ihop ungefär en vecka tror jag. Sen dumpade han mig. Och vad jag grät. Jag grät och grät och grät och fattade inte hur jag skulle kunna leva utan honom!?!?!?
Det var säkert en fin vecka och jag gick vidare och jag klarade mig utan honom. Jippie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar