Det har varit nära precis hela dan. Det har liksom varit riktigt nära flera gånger men jag har lyckats hålla igen. Trots att varenda jävel var tvungen att poängtera att jag såg trött och ledsen ut. Ingen fattade att jag bara ville vara lite ifred. Varför fattar aldrig någon sånt?
Men sen. Sen var måttet rågat. Jag har nämligen ett Coop-kort. Det förs över 2000 varje månad in dit så jag kan använda dom till mat och dylikt. Kollade mitt konto imorse och det stod att där var det överfört 2000 kr. Skitbra tänkte jag, då kan jag handla efter jobbet. Handlade massa nödvändigheter. När jag kom till kassan godkändes inte mitt köp. Vi provade igen, men icke. Vansinnig blev jag.
Sen. Så fort jag stängde dörren om mig så sprack det. Och som jag har grinat. Jag har grinat och grinat och grinat och grinat. Och jag grinar än. Orkar inte mer nu. Jag orkar verkligen inte mer.
5 kommentarer:
Massa massa kramar!
Håll ut, det vänder. Måste det göra.
Kram:)
Jag håller ut. Så hårt jag bara kan. Ja, det måste det.
Och att det värsta är blicken och att hantera kassörskan/kassören. Man vill ju slå dem. A håll ut. /fröken B
Ja! Man ba: men jag ska ha pengar där. Lovar! Och dom: Mhmm......
I'm hanging in there. Eller vad man nu säger.
I västvärlden så är vi oftast så rädda för de jobbiga och smärtsamma känslorna så vi kämpar emot dem med allt vi har. Vilket oftast bara gör det värre.
Efter helvetesåret så har jag lärt mig att försöka vara mer tillåtande och accepterande mot mig själv och känslorna.
Att säga till mig själv att det är okej att vara ledsen, känna mig ensam, besviken, arg, stressad, uppgiven, längta efter mera osv. När jag tillåter dem att få vara där så försvinner de också fortare och andra känslor tar plats istället. Såna där fina och härliga känslor. :)
Gråt, skrik och lev ut de jobbiga och smärtsamma känslorna du det är bara bra istället för att stänga inne!
Kram och kärlek till dig min vän!
Skicka en kommentar