Igår kom min iphone. Jag var så himla himla glad. Äntligen, tänkte jag, kommer min lycka i form av en klump metallbit och sådär. (har man inte så mycket annat att vara glad över får man liksom glädjas över materiella ting)
Jag skulle vilja kalla mig teknisk. Rättså teknisk i varje fall. Jag brukar få ihop en mobil utan problem i varje fall. Men icke denna gången. En kvart och en blodig tumme senare flög "luckan" upp. Jag fattade aldrig att sim-kortet skulle ligga på "luckan". Jag fattade verkligen inte det. Så jag tryckte i sim-kortet. Men fick inte i luckan. Sen fick jag inte ut sim-kortet. Jag kämpade och kämpade. Jag skrek och svor och saker flög.
Jag har inte mycket till tålamod skulle man kunna säga. Jag hoppas det går att rädda sim-kortet så det inte är förstört. Och jag hoppas dom på butiken kan hjälpa mig att få ur det så jag får min fina telefon som är helt obrukbar för tillfället.
Men det där beteendet jag får när saker inte går min väg, måste bli bättre. Jag kan inte tappa besinningen helt och hållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar