Ibland får jag en känsla som säger att allt är slut. Livet. Det finns inget mer att upptäcka och inget mer att göra. Nästan så att det vore lika bra att dö. Nej, jag vill inte dö. Men om det ska vara trist tills jag dör så vill jag nog inte leva heller.
Men vid dessa tillfällen glömmer jag bort att jag har ett liv och att jag varje dag gör saker även om det bara är att jag handlar och lagar mat. Och snart ska jag flytta ner till den fina staden och det skrämmer också skiten ur mig. För tänk att jag kan inte längre gå till det alldeles fantastiska sunkhaket på söder där jag haft så väldigt många underbara kvällar i dimman. Där jag har träffat helt fantastiska människor.
Däremot så väger det lätt upp att jag varje dag kommer träffa den finaste människan i mitt liv. Som lyser upp hela min tillvaro. Och då blir jag istället rädd för att jag inte kommer komma in på skolan och då vet jag inte vad jag gör för jag måste trots allt säga upp lägenheten också. Som jag förvisso bor i i andra hand men iaf. Har jag inte kvar denna och jag måste stanna kvar så har jag ingenstans att ta vägen.
Sånt tänker jag på. Varenda dag. Vad jag ska göra ifall?
Men nu ska jag fokusera på att jag lever. Att jag har hela livet framför mig. Många nya äventyr. För än är jag inte död.
2 kommentarer:
Känner igen mig så väl.
Trygghetsbehovet. Som har gjort att jag har stannat alltför länge på arbeten, platser och i relationer som inte var bra för mig. För att rädslan har styrt. Och trygghetsbehovet.
Och ändå så har det i efterhand visat sig att alla gånger när jag har tvingats till något annat så har det enbart varit positivt och gett mig bättre arbeten, platser och relationer. Och bättre trygghet.
Men det är ändå alltid svårt att ta det där första steget. Att kasta sig ut i det okända och hoppas på det bästa. Att se förändring som ett äventyr. Att tro på att det kommer ordna sig oavsett.
Jag tror på dig och framtiden och allt som denna flytt och förändring kommer innebära. Det kommer att bli fantastiskt bra! *I just know it* :)
Kramar
Jag tycker mycket om din klokhet. Det känns bra att höra när man blir så himla osäker på allt.
Jag tror också det blir bra. Till slut så. :)
Skicka en kommentar