08.33 ringde telefonen. Jag var som tur väl var redan vaken. Det var en skör röst i andra änden. En ledsen röst. Jag fick trösta. Och jag fick bita ihop för att inte bli irriterad. Jag vill vara ett bra stöd inte någon som tjurar. Jag försöker alltså hålla igen och sen hör jag hulkandet. "Jag har så ont" hör jag. Och jag känner det. I magen. Och jag blir irriterad samtidigt som jag blir rädd. Sen hör jag snyftandet. Jag hatar snyftandet. Jag kan liksom inte göra nånting. Mer än att be henne prata med sin läkare. Jag. Kan. Verkligen. Inte. Göra. Någonting.
Jag har blivit min mammas mamma.
6 kommentarer:
Kram.
Bara kram.
Till Dig.
Fina rara du. Kram!
Vad jobbigt det måste vara :(
Kramar.
Fast värst för henne. :/
Kramar.
Ja såklart. Både att ha ont och att inte längre vara 'mamma'
Precis. Men jag håller tummarna att det på något vis går iaf att göra henne friskare.
Skicka en kommentar