måndag 3 januari 2011

Förbannat också

Jag vet inte men jag rekommenderar ju inte någon att sluta röka egentligen. Jag har varit så fruktansvärt känslig hela dan. Och den där jävla drömmen underlättar inget. Så fort jag tänker på den så suger det i magtrakten. Och jag önskar så att det inte bara var en dröm.

Sen blir jag ledsen att min bästa vän hör av sig så sällan. Jag vet hur hon är. Jag vet att hon inte orkar. Men just nu så är det lite jobbigt. Därför att jag saknar hennes röst och hennes uppmuntrande ord.

Mest av allt skulle jag bara vilja vila mitt huvud i någons knä. Låta tårarna rinna. Bli klappad på huvudet. Få höra tysta, tröstande ord.

Förbannat att jag skulle sluta röka. Förbannat!

2 kommentarer:

J. sa...

Kämpa på nu. Det är skitjobbigt, men håll ut! Man blir skitless, ledsen, arg osv.. Men det går över. Det måste det ju göra?
Du är jätteduktig :D Pepp pepp!

Konstig sa...

Man kan ju hoppas det i varje fall! Annars tänker jag minsann börja röka igen. Tänk att känna såhär varenda dag i resten av sitt liv? Fy sjutton!

Tack för peppen! :)