Dagarna går. Försvinner. Jag blir äldre. Fegare. Rädd för att vara impulsiv. Men mer rädd är jag för rutiner. För en vardag. Och jag skrämmer skiten ur mig själv genom att tänka på att det kan hända att jag stannar kvar på jobbet tills jag går i pension. Att inte få utvecklas mer. Att inte lära mig mer.
Ibland är jag nöjd med min position i livet. Ibland ler jag igenom mig ett helt pass. Men allra mest vill jag bara leva. Inte så att jag vill leva på bidrag hela mitt liv, det vill jag absolut inte göra. Men jag vill luffa runt. Se världen. Utan att vara beroende av pengar. Jag hatar pengar även om det också gör min materiella lycka. Som egentligen inte betyder något alls.
Men nångång måste man visst bli vuxen också. Hur tråkigt som helst.
6 kommentarer:
jag skulle också vilja det. åka runt, utomlands, jobba lite här o där o bara vara :)
kan vi inte göra det när dina barn är stora? Andreas får också följa med!
När mina barn är stora (och har flyttat hemifrån) så har du säkert småbarn :p
men idén är jävligt bra. Jag vill till Nya Zeeland.
Har jag inte alls det!! :D
Vi kan börja där. Jag vill bara iväg. :)
men då säger vi så :)
Ja! :)
Skicka en kommentar