söndag 31 oktober 2010

Så dumt.

Nånstans skulle jag bara kolla. Kolla lite snabbt. Sådär som man gör när man vet att en person inte finns mer men man vill inte riktigt tro det. Så går man in på sidan för att kolla. Om något har hänt. Och det man möts av är alla saknar dig-hälsningar. Och så gör det ont. Och man får klumpen i magen som bara inte vill försvinna. Så fortsätter man. Man kollar på bilder, tänker på saker man gjort och internskämt som ingen annan skulle förstått.

Och så dyker fler upp. Fler som försvunnit och numer bara finns kvar i hjärtat. Och jag önskar att man fick något slags brev som säger att dom som försvinner verkligen mår bra och vet hur fantastiska och uppskattade och älskade dom var. Och att dom fortfarande är med oss. För det vet vi inte. Vi vet inte. Men jag vill veta.

Nu blev det bara jobbigt. Och ledsamt. Och nästa helg tänder jag fyra ljus. Fyra ljus för fyra vackra människor. Som jag saknar. Och älskar. För alltid alltid.

Inga kommentarer: