Kom inte med några jävla antaganden

Jag vet att en normal arbetsvecka ser ut på följande vis: mån-fre. Det vet jag. Jag är inte dum i huvudet och jag har själv jobbat så.
När jag säger till människor, som jobbar så, att jag tycker det är jobbigt att jobba fem dagar i sträck (som mest jobbar vi egentligen fyra, men ibland, som i mitt fall då jag ska byta fridagsschema ser det ut så men kommer återgå till det normala efter nästa vecka) tycker vissa att jag är löjlig. Därför dom flesta jobbar mån-fre och det är bara så. Jamen dom flesta som jobbar så jobbar inte med människor som tror att man är en mänsklig slagpåse. Där man kan skrika, skälla, kalla en diverse fula ord bara för att det inte går som dom vill. Och det är jävligt påfrestande ska jag be att få tala om!

Detta är sånt som händer mer eller mindre dagligen. Man får alltid en känga av minst en jävel som är så missnöjd över något och denne någon tror att det är JAG som ställt till det för den. Man är inte längre mänsklig och det är inte rätt att fela. (även om oftast felet går att rätta till, då jag gjort fel. Det är ändå inte okej. Tydligen)

Ja, jag är förbannad. Egentligen helt utan anledning men jag har en jävligt pissig jobbperiod framför mig och ville kräkas lite skit på alla jävlar som tycker att jag ska sluta gnälla. Fuck you.

Så dumt.

Nånstans skulle jag bara kolla. Kolla lite snabbt. Sådär som man gör när man vet att en person inte finns mer men man vill inte riktigt tro det. Så går man in på sidan för att kolla. Om något har hänt. Och det man möts av är alla saknar dig-hälsningar. Och så gör det ont. Och man får klumpen i magen som bara inte vill försvinna. Så fortsätter man. Man kollar på bilder, tänker på saker man gjort och internskämt som ingen annan skulle förstått.

Och så dyker fler upp. Fler som försvunnit och numer bara finns kvar i hjärtat. Och jag önskar att man fick något slags brev som säger att dom som försvinner verkligen mår bra och vet hur fantastiska och uppskattade och älskade dom var. Och att dom fortfarande är med oss. För det vet vi inte. Vi vet inte. Men jag vill veta.

Nu blev det bara jobbigt. Och ledsamt. Och nästa helg tänder jag fyra ljus. Fyra ljus för fyra vackra människor. Som jag saknar. Och älskar. För alltid alltid.

Det börjar bli mörkt.

Och snart är det svart. Betyder det att det är natt då?

För i så fall slutar jag snart.

Dagen outfit

Underställ från Jula

Det är jag som är Konstig

Det finns ju en anledning till varför jag kallar mig Konstig här. Den största anledningen är att jag är konstig. Idag köpte jag nya vinterskor därför att jag förstörde mina jag köpte förra året genom att strunta i att inpregnera (eller hur det stavas) dom. Och att efter ha gått i otaliga affärer och timmar ledsnade jag. Vilket jag ofta gör. Så jag stod och rotade runt bland rea-skorna och hittade dom. För det första var dom billiga. För det andra var det converse. Och billiga converse är sällsynta. Själva felet är kanske att dom är två storlekar för stora. Men va fan. Inläggsula och lite raggsockor gör susen.

Visst?!

Jag spyr ut lite galla bara

Jag har en kompis (som kommer bli asförbannad om hon läser det här och fattar att det är till henne men har jag tur läser hon inte denna med tanke på dom få som vet om adressen och hon är ingen av dom) som har ett visst behov av att hävda sig hela tiden. Och på nåt sätt få världen att tro att hon minsann är en fantastisk människa som aldrig gjort fel (vilket hon har) och samtidigt håller hon på och förminskar två andra vänner till mig. Den ena av dom känner inte jag så himla bra men den andra är min bästa vän.

Hon vill liksom typ säga att min bästa kompis snackat skit om henne (vilket hon gjort) och säger att det har iaf inte hon gjort. (vilket hon har) Och det fascinerar mig. Därför att hon vet att jag läser hennes blogg, hon har pratat med mig om henne. (inga trevliga saker) Och jag har pratat skit om bägge två och det har jag sagt till dom. (ibland blir man förbannad på sina vänner och måste få ut sin ilska) OCH hon har pratat skit om mig också med min bästa vän. (vilket vi inte fattat förrän låååångt senare)

För min del kvittar det lite. Så länge ingen liksom trycker ner mig som person. Vilket inte har hänt. Och till det väsentliga. Min väninna.

Hon skriver på sin blogg hela tiden om detta fenomen. Om hur två människor inte vill vara hennes vän mer sen hon blev gravid. Hur dom snackat skit om henne. Men hon har minsann aldrig gjort några fel. Jag lessnar. Jag vill säga till henne. Att fan skärpa sig. Men jag vågar inte. För hon blir arg om någon säger till. Hon har inte bett om någons åsikt och hon säger och skriver vad hon vill. (men hon får säga sin åsikt utan att någon frågat)

Men jag tycker om henne. När man pratar med henne. Och inte pratar med henne om min bästa vän. För det avskyr jag. (och förlåt men jag har också börjat tröttna på hennes prat om hennes son också. han är en fantastisk liten krabat men jag är inte SÅ intresserad av barn. förlåt igen)

The end

För länge länge länge sedan, då på den tiden när jag gick i skolan, älskade jag att skriva små uppsatser, eller noveller eller vad man nu kan kalla det. På något sätt fick jag för mig att man skulle skriva The end i slutet. På varenda en. Och det gjorde jag. Upp till gymnasiet. Då sa min lärare till mig att sluta med det.
Det är ju lite tråkigt kunde jag tycka. Folk måste väl ändå få veta att det är slut och att det inte blir någon uppföljare?

Och nu när jag börjar tänka på det är det ju lite tråkigt att jag inte har kvar någon av mina fina berättelser.

Har fortfarande ont i ryggen.



The End.

Jävla dator

Nu är jag inte förbannad på den för att den stänger av sig själv nu är jag förbannad för att den gör så jag får så jävla ont i ryggen. Har den ställt på bordet och sitter framåtlutad i soffan. Ingen bra kombination för denna stackars rygg.

Tänker att det kanske kan bero på värmen som datorn stänger av sig och då kan jag inte ha den i knät för där sprids värmen på en gång. Ska kanske ta och be mor min posta upp kylgrejen eller vad det är man ställer under så den hålls kall. Eller ja, lagom temperatur i varje fall.

Annars har dan inte varit så speciell. Har varit iväg och handlat lite presenter och mer julklappar. Passade också på att träffa en kompis jag inte träffat på länge.

Och nu måste jag lägga mig ner innan jag börjar gråta av ryggvärk.

Glöm inte imorgon.

Imorgon bär vi något lila för att säga att det är okej med all kärlek. Ni bär väl också lila imorgon? Jag tänker sätta på mig ett par lila strumpor (som inte syns när jag går ute) men tar också på mig min lila munkjacka.

Vi älskar att älska och vi accepterar kärlek av alla dess slag. HALLELUJAH PRAISE MICHAEL JACKSON. (ja inte om han nu älskade barn lite för mycket. så ni inte tror att jag tycker det är okej. om det nu faktiskt var så)

Förbannad

Det är något fel på min dator. Den stängs av med minuters mellanrum. Visst är det konstigt? Virus har jag knappast fått. Det kanske är någon som hackar.

Dessutom är det roligt att jag har besök från andra land. Coolt. Jag är med andra ord kändis utomlands.

Hello my fans. I love you.

Lite kiss

Jag ska berätta en grej för er. Något som jag har fått för mig och måste göra varenda natt. Som vanliga människor borstar jag tänderna och kissar innan jag går och lägger mig. Men sen händer nåt i min hjärna. Jag får för mig att om jag inte går upp och kissar en gång till så kommer jag kissa på mig i sömnen. Vilket är en stor fasa. Och det upprepas varenda kväll. Spelar ingen roll om jag kissar för tio minuter sen men känner jag att jag är på väg att somna måste jag gå upp och kissar.

Har ni samma problem? Ja?

Nåt jag tycker är kul.

Det är när jag hör min gamla dialekt. Ord som låter: Sväje. Pässika. Föst. Haha. Så himla kul! Tycker jag.

ÄKTA

Det här kallar jag äkta iaf!

Så himla intressant

Man kan ju diskutera huruvida Lill-Babs skulle se yngre/fräschare ut utan eller med lugg.

Roligt att göra ikväll

Glad

Jag känner mig glad idag. På ett strålande humör tänker jag nu studsa ner i tvättstugan för att rengöra mina kläder. Hoppas ni får en stråååålande dag ni där ute i stora vida världen!

Please Don't Leave Me

Bär något lila den 27e oktober

Jag är så jävla dålig på att beskriva något som är så alldeles fantastiskt så det enda jag skriver är : Bär något lila den 27e oktober för att säga en självklarhet

(Klicka på länken så kommer ni till någon som kan beskriva)

Idol

Visst är Beatles stora men dom är inte så himla skitbra. Inte så bra att jag lyssnar på dom. Så det kändes typiskt att när jag väl är hemma en fredag och tittar så har dom Beatles-tema. Besvikelsen är stor kan jag tala om. Men jag blev glad att Minnah fick komma tillbaka. Hon är lite snygg och sjunger bra. Tycker jag.

Morsan är också kär i Olle. Alla är kär i Olle. Så jag är kär i Minnah och Linnea istället. Dom kan jag ligga med lite.

Jag hatar det också

Precis som En blogg utan namn avskyr jag dessa människor som gör hjärtan till allt i sina statusar på fejjan. "nu har han lagat mat <3" "nu ska vi på promenad <3" BLA BLA BLA.

för fan. Skärp er.

Nu börjar det klia i fingrarna

Borde jag ge länken till folk nu? Låta dom vara här och läsa? Förmodligen finns det både en och annan som redan hittat, det brukar ju vara så. Dessutom blir man lättare att hittas. Och detta är egentligen inget som jag tänkt ha som hemligt heller.

Ja, det får nog bli så. HEJ.

Man är aldrig så ensam som när man börja tänka på hur ensam man faktiskt är

Idag är det fredag och jag är ledig idag och hela helgen. Vilket känns jätteskönt. Däremot tänkte jag precis på hur ensam jag faktiskt är. Jag tänkte laga till en förhoppningsvis god middag i form av kotlett, klyftpotatis och kantarellsås och till efterrätt en äppelpaj.

Och egentligen är det ju hur jävla tråkigt som helst att ställa sig i köket och fixa till en ordentlig måltid och den enda som får njuta av den är jag och mitt enda sällskap är min katt. Som till största del väljer att sova. Men jag måste försöka fokusera på att det faktiskt inte är så himla farligt. För det är det inte. Visst?

Nej, det är tur att Idol går på tv och jag har lite filmer att kolla på sen. Nu är det dags för fredagsmyz.

Det blev vinter

Kunde inte sova igår så jag låg och vände och vred på mig i ett antal timmar. Sömnen kom först efter tre nån gång. När jag vaknade ville jag vända och gå och lägga mig igen. Snö. Snö överallt. Inte festligt alls. Jag tycker inte om kyla och vinter. Så. Nu ska vi plågas med detta tills minst mars.

Fy fan vad roligt.

Är det inte märkligt?

Är det inte märkligt hur orden bara kan börja flöda sådär? Jag som inte hade någon inspiration att blogga känner nu att det bara brinner i fingrarna. Jag förstår inte vad det kommer ifrån. Kanske kommer det sig att jag är anonym än så länge. Endast en vän vet om bloggen och jag kan skriva VAD FAN JAG VILL. Det smakar gott. Det känns bra.
Det tråkiga måste vara att så fort ett flertal personer får nys om den så hämmas man på en gång. Och så kommer tjatet. "en ny blogg igen??!" Ja, det är så jag funkar och har man inte lärt sig vid det här laget så får det väl vara så då.

Nu är jag förvisso rätt trött. Det har varit en lång dag och jag fryser om fingrarna. Det är iskallt här och värmen har inte blivit påslagen ännu. Verkar det som. Elementen blir bara sådär halvvarma. Jag är inte helt nöjd med det. Men tur så är laptopen varm så jag får värma mina stackars frusna fingrar på den. Nästan som en partner fast tystare.

Det känns lite sjukt

Sen jag slutade blogga på förra stället för en dag sen tror de flesta att min blogg inte finns mer. Och rent generellt gör den ju inte det heller förutom den här. Samtidigt är jag övertygad om att dom också vet att inom en snar framtid öppnas en ny upp. Det är lite så jag funkar.

Så jag håller lite på denna. Mest för spännings skull. Fjantigt ja. Men det är lite så jag jobbar.

Dessutom är det kul att vara tillbaka här igen. Nu ska jag nog kolla på film och fortsätta trycka i mig choklad.

For my eyes only

Än vet ingen. Inte någon. And I like it that way. Vi får se hur länge jag bloggar innan jag ger mig till känna. Men så länge. Får det vara såhär.